Kapitel 4 - Happiness
2013-01-08 ♣ Lori's perspektiv ♣
Jag öppnade ögonen, sakta men säkert. Jag var på en främmande plats, det var vitt överallt.
Var jag i himlen..? Jag försökte resa mig upp men smärtan slog emot så jag lade mig ner igen, ryggen,
benen, nacken och huvudet började sakta göra väldigt ont, jag var definitivt inte i någon slags himmel.
Jag var nog mer i helvetet, för smärtan blev bara värre och värre. Jag hörde att dörren öppnades.
In kom en sjuksköterska, när hon såg att jag var vaken lös hon upp i ett litet leende.
- Ah, you're awake! I'm here for your dose of morfine, to take away the pain. sade hon.
Jag kollade på min arm, det satt olika slangar i den. Jag följde slangarna med blicken för att se var de var kopplade med, men det var svårt att gissa. Men dessa slangar var väl antagligen anledningen till att jag fortfarande var vid liv, så jag kände faktiskt att jag inte behövde veta. Jag såg dock att jag hade en kanyl i armen, jag rös och tittade bort. Jag ville inte se den, och inte när jag skulle få morfinet genom den heller.
- Done! sade hon och gick ut.
Klart? Redan? Inte mer än så? Skulle jag bli ensam, igen?
Ja, det skulle jag nog. Jag kunde inte gå någonstans, jag hade ingen att prata
med och jag hade något otroligt tråkigt. Undra hur länge jag skulle behöva vara här.
Jag började titta runt i rummet, och det första jag såg var blommorna från det lilla bordet som stod
brevid min säng. Gula rosor. Det hängde en liten lapp på ett snöre. Jag drog loss den och läste.
' I'll come and visit you.
- Liam '
Liam? Liam vem? Jag kände ingen Liam, men en sak var säker, han brydde sig om mig.
Han visste vem jag var, han hade tagit sig tid och pengar på att ge mig dessa, och det betydde
något så otroligt mycket för mig. Någon brydde sig faktiskt.
Och jag skulle få besök, prata med någon, känna av någons närvaro.
Inte förens nu insåg jag hur desperat jag var,
men jag var glad, gladare än någonsin..!
Trackback