Kapitel 3 - Until death do us apart
2013-01-06 ♠ Liam's perspektiv ♠
Jag knackade på dörren till Louis rum.
- We need to be at the cinema in an hour, if we were going to see that movie. sade jag med en lugn ton.
- Mhmm... stönade Louis som inte verkade vara helt vaken.
- Come on, get up! sade jag.
- Calm down, let me sleep for five more minutes. sade han tyst.
- You said that when I tried to wake you up ten minutes ago.. sade jag.
- Fine. sade han och satte sig upp.
- Morning. sade jag.
Han tittade bara på mig, sen gick jag ut.
Jag tog bio biljetterna som låg på köksbordet och tittade på dom.
' The Hobbit
2 hours 44 minutes
Salon 5
Seat 34
& 35 '
& 35 '
Det var bara jag och Louis som skulle gå, de andra var inte lika intresserade.
Louis kom ut ur sitt rum, fortfarande lika trött.
- Ready to go? frågade jag med en upplyst blick.
- Yeah. You got the tickets? frågade han.
- Yeah, right here. jag visade biljetterna.
- Good, let's go! sade han och lät helt plötsligt mycket piggare.
Vi gick ut till min bil och satte oss, höjde volymen på radion och började åka mot
bion. Vi åkte igenom stan där trafiken var hemsk, det tog tid att komma någonstans.
- That looks like Niall. sade Louis och tittade bak.
Jag tittade också bak.
- No, I don't think so that guy looks like he's..
- Liam, watch out! skrek Louis.
Jag hann knappt fatta vad som hände, jag såg bara en svag skymt av en gestalt framför bilen.
Jag kände och hörde en kraftig duns mot motorhuven.
Jag tvärnitade, men skadan var redan gjort.
På marken låg den en ganska lång, utmärglad tjej med trasiga, blodiga och smutsiga kläder.
Jag kastade mig ut ur bilen och sprang mot henne, Louis likaså.
- Louis, call for an ambulance NOW! skrek jag.
Han drog upp mobilen och slog in numret och började prata.
Jag kollade pulsen, den var så svag att jag knappt kände den.
- Fuck..! skrek jag och slog näven i bilen.
Jag kunde inte hålla tillbaks tårarna.
Jag gjorde hjärt-lungräddning på henne, men hon låg bara där.
Helt still.
Fler människor gick ut ur sina bilar och gick mot mig.
- What happened? sade en man i kostym.
- I-I-I.. fick jag bara fram.
- Have you called for help? frågade han igen.
- My friend is doing that right now. sade jag tyst och nickade mot Louis.
Vi hjälptes åt, allihop, men inget verkade hjälpa.
Efter ett tag kom ambulansen och de bärde in henne på en bår och började prata med Louis,
och sedan mig. Jag förklarade vad som hade hänt, sedan hängde vi med till sjukhuset.
Jag kunde inte sluta gråta, jag kunde inte sluta tänka att det var mitt fel, för det var det ju.
Jag hade tittat bort medans jag körde, hade jag inte gjort det hade hon varit vid liv.
Jag hade dödat någon, någon med en familj som skulle bli drabbad, någon som var helt oskyldig, någon som hade hela sitt liv framför sig.
Trackback