Kapitel 2 - People similar to me
2013-01-05 ♣ Lori's perspektiv ♣
Jag vaknade med ett ryck, det var fortfarande mörkt ute. Hur mycket klockan var visste jag inte, så jag kunde inte säga hur länge jag hade sovit. Men antagligen hade jag bara sovit högst tre timmar. Jag hade ett svagt minne av mardrömmen som antagligen hade väckt mig, men det kunde lika gärna varit hungern. Jag satte mig upp sakta eftersom mitt huvud kändes like tungt som ett bowlingklot, och hur jag än rörde det, hur försiktigt jag än gjorde det var det som om jag precis hade snurrat tio varv. Det var hemskt, nu var jag tvungen att hitta mat eftersom detta inte skulle hålla speciellt länge. Jag lyckades resa mig så att jag satt rakt upp, nu var nästa steg att ta mig upp på benen. Det gick sakta, jag var så yr att jag fick kväljningar. När jag väl stod upp började jag gå sakta. Det gick bra tills jag märkte att det som varit slask igår hade förvandlats till is. Jag gick sakta över isfläcken, men att gå sakta hindrade mig inte från att falla. Jag halkade och trillade framåt och slog i pannan. Det var inte smärtan som fick mig att gråta, det var tanken på att jag var på ruta ett igen. Ingen kämparglöd fanns kvar eftersom den jag hade haft igår precis försvunnit när jag märkte hur beroende av hjälp jag var. Jag hörde fotsteg och höjde blicken en aning, jag var inte ensam. Någon hade sett mig.
- It's not easy to be on your own, don't you think? sade en kille som såg lika sliten ut som jag.
Först sade ingenting, jag skämdes för mycket.
- I bet you saw everything. sade jag tyst.
Han skrattade till lite tyst.
- Well, most of it. Do you want me to help you? frågade han.
Jag skämdes fortfarande, jag kände mig som ett litet barn.
Istället för att svara himlade jag lite med ögonen.
- Grab my arm. sade han och sträckte fram sin arm.
Jag tog ett starkt grepp om hans arm och så drog han upp mig.
- What's your name? frågade han.
- Lori, Lori Bane. sade jag tyst.
- Lori.. Never heard of that name before, it's beautiful though. sa han med en undrande min.
Jag hade inte tid för att stå och prata, jag behövde mat omgående.
- I'm Isaac. sade han.
Jag sa fortfarande ingenting.
- You're very skinny, when was the last time you ate something? frågade han.
- Three days ago. I was supposed to find something to eat, but then you came.. sade jag lite surt.
- Well if I hadn't helped you, I think you would still be on the ground. A ' thank you ' wouldn't be too much to ask for. sade han.
- Thank you.. sade jag tyst.
- Just a little hint if you're going to search for food, be careful. It can be dangerous, you'll see what I mean. sade han och sprang iväg.
Det sista jag såg av honom var att han klättrade upp för en stenvägg och försvann upp på taket.
Vad menade han egentligen med att jag skulle vara försiktig..?
Kanske fanns det andra här ute, folk som jag som skulle kunna döda någon för en bit mat.
Kanske fanns det andra här ute, folk som jag som skulle kunna döda någon för en bit mat.
Jag började gå mot en gränd mellan två restauranger, i hopp om att jag skulle finna
minst en container att leta i.
' You'll see what I mean. '
Just den meningen var det enda jag hörde i mitt huvud just nu.
Trackback